Capoeiras historia

RugendasCapoeira är en blandning av kamp, akrobatik, dans, musik, gemenskap och frihet. På ett djupare plan innefattar capoeiran även en filosofisk, mental och social sida. Dess blandning av olika element gör den unik på många sätt, och på många sätt utvecklar de olika elementen dess utövare.

Capoeirans olika moment tränar en individs balans, kroppskontroll, koordination, styrka, smidighet men även rytmik, sång och mentalitet utvecklas.

När slaveriet avskaffades 1888 föll många slavar ner i fattigdom och utanförskap. De som tidigare med hjälp av capoeiran kämpat för frihet, tog nu till den för att överleva för dagen. Capoeira blev förknippat med kriminalitet och gatuslagsmål och förbjöds. Även andra kulturformer med rötter i Afrika förbjöds trots att slaveriet avskaffats.

bimbaÄven om capoeiran levt i förtryck och marginalisering överlevde den och utvecklades. På 1930-talet öppnades den första lagliga capoeira akademin av Mestre Bimba.

Efter att utländska diplomater sett och imponerats av en uppvisning av Mestre Bimba och hans elever beslöt Brasiliens dåvarande president att capoeiran skulle bevaras som kulturarv. Mestre Bimba hade utvecklat capoeiran mot en ny riktning han kom att kalla Regional.

pastinhaDenna stil karakteriseras av mer struktur och sport än traditionell capoeira, kallad Capoeira Angola. Den traditionella capoeirans främsta utvecklare, och bevarare, är Mestre Pastinha. Mestre Pastinha och Mestre Bimba är två av de personer som betytt mest för dagens capoeira. Hela sanningen om capoeirans historia är svår att finna och frågan är om den helt kommer att finnas. De flesta dokument som fanns rörande dess tidiga historia har förstörts. Ett illustrerande exempel på capoeirans mystiska och mytiska förflutna är att till och med betydelsen av ordet capoeira är tvetydigt och omdiskuterat. Det kan syfta till både tuppar och högt gräs.

Man säger att capoeiristas, personer som utövar capoeira, spelar mot (eller med) varandra. Capoeira utförs i en cirkel, kallad roda, med två personer spelandes i mitten. Cirkeln utgörs av åskådare och medverkare samt capoeiristas som spelar traditionella afrikanska instrument såsom berimbau och olika trum- och rytminstrument. Berimbauen är rodans viktigaste element, ett ensträngat rytminstrument med djupa afrikanska anor. Musiken kompletteras med sång och emellanåt även handklapp. Sången, vilken sjungs på portugisiska, kan till exempel kommentera spelet och spelarna, tala om vänskap och frihet eller capoeirans och slavars historia.

Capoeira kan utföras på många olika sätt och det är i mångt och mycket spelarna själva som avgör hur. Det finns inga regler som begränsar dem – endast traditioner och musik som guidar dem. Rytmen i musiken och budskapet i sången är det som sätter prägel på spelets karaktär. Snabbare rytm implicerar ett intensivare spel. Till sist är det dock individens uttryck som definierar capoeiran i rodan